Motorcykel(o)turen!
Fick MC-nyckel samtidigt som rumsnyckeln när vi kom hit. Kalas tänkte vi, vilken service! Då slipper vi hyra mer än en hoj emellanåt.
Stod två likadana cyklar nere på gården, varav vi körde den ena några gånger. Smidigt när vi skulle till stranden några kilometer bort. Karl och jag på hojen, Peter sövde Elsa i vagnen. ;-)
Så i onsdags tänkte vi åka till nationalparken längst söderut på ön. Peter åkte iväg på morgonen för att hitta ytterligare en MC att hyra. Kom tillbaks en halvtimme senare, utan MC. Den stod hos polisen... Inte hade väl vi tänkt på att det inte fanns nån nummerplåt.*rodnar* Så vi hade glatt ovetande kört olagligt, utan försäkring. Och det med en MC som inte ens tillhörde Lanta Residence utan dessvärre vänner till våran svenska hyresfamilj. Pinsamt!
Hur gick det då med polisärendet?
Inte vet vi hur, men Peter lämnade konfiskeringsblanketten till Wisit. Han verkade inte speciellt bekymrad och när vi kom hem några timmar senare lämnade han över nycklarna. Hojen stod på gården igen. Puh!
Vi tillbringade dagen på två lagligen hyrda MC's i stället. Vägen till nationalparken var bitvis halvt bortspolad, så det var rätt mycket krypkörning med fötterna i backen som gällde. Spännande, speciellt i de branta backarna. Vägen var fantastiskt vacker, slingrade sig efter bergen med utsikt över havet på andra sidan. Väl framme efter ungefär en timmes körning var vi upp till utsiktsplatsen, en fyr högst upp med vidunderlig utsikt.
Det fanns en vandringsled i parken oxå, men det var inte läge med två trötta barn och för lite vatten i bagaget. Inget mat-o-vatten-hak öppet heller, så det fanns tyvärr inget drickbart att köpa på rätt sida de bortspolade vägarna. Vi träffade apor, lika de som brukar leta mat efter huvudvägen här i Saladan, men oxå en stor ödla. Den var nog runt en meter lång inklusive svansen, kröp efter vägkanten och poserade faktiskt för några foton. Vi vågade inte köra för nära med hojarna i rädsla för att skrämma bort den så vi var ett par-tre meter ifrån. Rätt coolt faktiskt!
Annars har vi tagit det lugnare än vanligt sista veckan. Det har varit ganska blåsigt vissa dar och lite regn till och från. Vi har ändå fått rätt många timmar i poolen och några besök på stranden. Hittat vår favorit, allra nordligaste delen av Klong Dao, kallad Kaw Kwang. Lagom långgrunt, fullt med fina snäckor, obefintligt med krabbor och framför allt... städat!! Eller så blåser det av nån anledning inte in lika mycket skräp? De andra stränderna vi testat har varit fulla med allsköns bråte, vilket vi oxå efter varningar varit inställda på. Monsunen gör att det blåser in hela tiden, och i lågsäsong prioriteras inte städning av strand, liksom.
Men den här strandbiten är helt ok, och även ganska skyddad mot vågor. Så igår och idag kunde barnen för första gången vara i själva vid strandkanten. Härligt!
Elsa har blivit ett riktigt litet vattendjur, som inte längre hetsar upp sig av att dyka under ytan då och då! Hon tycker det är allra bäst på stranden där hon kan springa fritt och vara i vattnet själv (typ...) Poolen är ju djup (för henne) överallt, så där kan hon ju aldrig bada riktigt som hon vill. Vi plockade med Karls gamla badring sen babysim-tiden från Sverige och den har varit kalas. Sitter lagom tajt runt babymagen!
Nu har vi bara en dryg vecka kvar här på Lanta innan det bär av mot Phuket och Kamala beach. Ska bli roligt!
Våra mailadresser för de som inte har!
